2025-04-19 10:32 CET
En glimt av Saharas förlorade folk
Två naturligt mumifierade kvinnliga kroppar, begravda för cirka 7 000 år sedan i Takarkori-grottan i sydvästra Libyen, har gett forskare en unik inblick i en tidigare okänd mänsklig befolkningsgrupp. Genom att analysera deras DNA har forskare från Max Planck-institutet för evolutionär antropologi identifierat en genetisk linje som varken delar arv med sub-sahariska afrikaner eller med grupper från Europa och Mellanöstern.
Denna upptäckt utmanar tidigare teorier om att Sahara fungerade som en migrationskorridor mellan Afrika och Eurasien under den så kallade “gröna Sahara”-perioden. Istället tyder resultaten på att denna befolkning levde isolerat i tusentals år, trots kulturella influenser från omgivande regioner.
En isolerad genetisk linje
Genom att jämföra de två kvinnornas genom med hundratals andra, både moderna och forntida, fann forskarna att deras genetiska arv härstammar från en tidigare okänd nordafrikansk linje. Denna linje skilde sig från sub-sahariska afrikaner för cirka 50 000 år sedan och förblev genetiskt isolerad fram till kvinnornas död.
Intressant nog visade analyserna att dessa individer hade en mycket låg andel Neandertalarv, betydligt mindre än vad som är vanligt hos icke-afrikanska populationer, men något högre än hos dagens sub-sahariska afrikaner. Detta tyder på att deras förfäder hade begränsad kontakt med andra grupper som hade blandats med Neandertalare.
Kulturutbyte utan genetisk påverkan
Trots den genetiska isoleringen visar arkeologiska fynd att Takarkori-befolkningen hade kulturella kontakter med omgivande regioner. Keramik och andra artefakter tyder på att de deltog i kulturellt utbyte, särskilt inom pastoralism – konsten att hålla boskap – som tros ha spridits genom kulturell diffusion snarare än genom migration.
Detta fynd stöder teorin om att idéer och tekniker kan spridas mellan samhällen utan att människor nödvändigtvis flyttar eller blandar sig genetiskt. Det utmanar också antagandet att teknologiska framsteg alltid följer med migrerande populationer.
Klimatförändringens påverkan
Under den afrikanska fuktiga perioden, för cirka 14 500 till 5 000 år sedan, var Sahara en bördig savann med sjöar och floder. Men när monsunregnen drog sig tillbaka förvandlades området gradvis till den öken vi känner idag. Denna klimatförändring tvingade Takarkori-befolkningen att överge sina bosättningar, vilket kan ha lett till att deras unika genetiska linje försvann.
Sammanfattning
Upptäckten av dessa 7 000 år gamla mumier i Sahara avslöjar en tidigare okänd mänsklig befolkningsgrupp som levde isolerat i tusentals år. Deras genetiska arv, som skiljer sig från både sub-sahariska afrikaner och eurasiska populationer, ger ny insikt i mänsklighetens komplexa historia. Samtidigt visar deras kulturella artefakter att idéer och tekniker kan spridas mellan samhällen utan genetisk blandning. Denna upptäckt understryker vikten av att kombinera genetisk forskning med arkeologiska fynd för att förstå vår gemensamma historia.
Källförteckning
- Illustrerad Vetenskap: “Ny studie: 7 000 år gamla mumier kan avslöja okänt Saharasamhälle”
illvet.se - Nature: “Ancient DNA from the Green Sahara reveals ancestral North African lineage”
nature.com - CNN: “Ancient DNA sheds light on origins of 7000-year-old Saharan mummies”
cnn.com - Science Focus: “This 7,000-year-old mummy DNA has revealed a ‘ghost’ branch of humanity”
sciencefocus.com - IFLScience: “Previously Unknown Human Lineage Lived In The Sahara When It Was Green”
iflscience.com
