(Bild: unsplash) Åsikterna som uttrycks är skribentens egen.

Inledning

Just nu riktas väldigt mycket fokus på att uppnå fred i Ukraina. Det många säkert hoppas på är att en fred mellan Ryssland och Ukraina ska återbringa lugn och ro i Europa. Många, längtar säkert tillbaka till en tid då ett större storkrig i Europa var helt otänkbart, och om bara Ryssland slutar att attackera Ukraina, så kanske allting äntligen bara kunde bli som vanligt igen. Eller?

Minskad handel ökar risken för konflikter.

Det många ibland verkar glömma bort är att ingenting just nu är som vanligt. En viktig faktor rent historisk som har kunnat förebrådda större konflikter mellan olika nationer, är när dessa slutar att handla med varandra. Det vill säga, när deras ekonomier inte längre påverkar varandra på ett positivt sätt. När vi slutar handla med varandra ökar också möjligheten till konflikter. 

Ingen vill förlora.

Hela poängen med EU och öppna gränser inom unionen var ju delvis att förhindra att Europas länder någonsin skulle hamna i samma situation som ledde fram till andra världskriget. I ett tanke resonemang i likhet med: Så länge vi utbyter varor och tjänster med varandra och så länge som hela Europa ses och fungerar som en gemensam enhet, så kommer vi inte heller vilja attackera varandra. Varför? Eftersom alla inblandade i så fall blir förlorare. Ingen vill förlora. Ingen. Enkelt.

USA ritar om spelplanen.

Nu börjar dock USA sätta upp tullar och andra handelshinder mot resten av världen. Även mot sina närmaste allierade. USA, som under väldigt lång tid har agerat säkerhetsgarant i Europa, vill nu dra tillbaka sina soldater från Europeisk mark. USA har på senaste tid dessutom uttryckt vissa tveksamheter kring sitt tidigare orubbliga engagemang i Nato, och istället, åtminstone rent retoriskt, börjat närmat sig: Ryssland. 

Europas arméer är inte redo för krig. Det är åtminstone vad analytikerna påstår. Europa är inte redo för en öppen konflikt mot Ryssland. Detta Ryssland som redan  befinner sig i krig och i teorin således alltså är redo i allra högsta grad.

Ett yrvaket Europa och ett USA som allt mer verkar intresserade av att isolera sig från omvärlden för att i sin tur kunna lägga fokus på inhemskt regimuppbyggnad, öppnar upp möjligheten för Ryssland att överväga tanken på att attackera ett annat natoland inom snar framtid.

USA och Nato

Vem vet, om ett tag, kanske USA inte ens kommer att reagera, eller än mindre, rent militärt agera, det vill säga, faktiskt hjälpa ett annat natoland, om Ryssland attackerar. Varför skulle dem? Den nya ledningen i USA har på kort tid väldigt tydligt visat att de inte bryr sig nämnvärt om internationella konventioner eller andra av sina internationella åtaganden gentemot Europa, eller för den delen, gentemot resten av världen heller.

Europa borde tyvärr därför redan nu förbereda sig för krig, speciellt nu när det pratas som mest om fred. Vad jag menar är att tanken på fred riskerar att vagga in alla i en falsk trygghet. Längtan efter fred och efter en tid då krig i Europa var otänkbart riskerar att göra oss blinda för Rysslands egentliga ambitioner. Ryssland vill inte ha fred. Det har man ganska tydligt visat i Ukraina. Vad vill Ryssland? Ryssland vill återupprätta sin heder. Sina forna landsgränser. Sitt forna imperium. Punkt.

Ryssland blir ”belönade” för krigsföring.

Blir Ryssland nu dessutom ”belönade” av USA för sin insats i Ukraina, i form av minskade sanktioner och återigen tillåts bli insläppta i det internationella samfundet igen, så finns det ju i viss mening absolut ingenting som så att säga, verkar avskräckande eller avskräcker Ryssland från att till exempel attacker någon av de baltiska staterna. 

Vid eventuell fred i Ukraina, belönar USA, utåt sätt, Rysslands välvilja att äntligen ha möjliggjort för en efterlängtad fred, vilket tyvärr då givetvis också indirekt blir en belöning av kriget i sig.

”Det gick ju bra.”

För ett land som inte bryr sig om hur många  skyldiga som drabbas eller människoliv som behöver avslutas för att uppnå sina mål, kommer en direkt konsekvens av denna ”belöning” att riskeras att tas emot i stil med: ”Titta, det gick ju bra det här, USA stryper all hjälp till det land vi krigar mot, USA kommer heller inte att blanda sig i framtida konflikter i Europa, vi erövrade massor nya landområden utan konsekvenser, och USA verkar ju nu dessutom vilja samarbeta med oss mer efter att vi anföll Ukraina än innan vi startade kriget.” Signalen vi sänder till Ryssland stavas: Det är bra att starta konflikter, och, vi blir belönade om vi erövrar andra nationer.

Avsaknad av avskräckande faktorer. 

Enligt detta sätt att resonera kan vem som helst förstå att det just nu inte finns speciellt många avskräckande faktorer som skulle kunna förhindra att Ryssland inom snar framtid åtar sig ännu ett nytt projekt i form av en attack mot ett annat land. Det gick ju ”bra” sist – så varför skulle det inte gå bra igen?

Räcker tiden till? 

Tecknen för minskat samarbete mellan tidigare allierade finns just nu överallt runt omkring oss. Blir det dessutom ”fred” nu så hinner Ryssland både utvärdera insatserna och återuppbygga sina styrkor och sin ekonomi. Frågan är om EU och Nato utan USA hinner åstadkomma tillräckligt många avskräckande åtgärder för att förmå Ryssland att helt avstå ett nytt erövringsförsök någonstans i Europa. Hoppet om att förhindra ett nytt krig i Europa finns fortfarande. EU och dess politiska ledare har nu dessutom börjat att vaknat till liv. Europa har börjat inse faran med en eventuell fred i Ukraina. Frågan är bara om tiden räcker till. 

Skribent: Ankaret.