En uppmärksammad och kontroversiell vetenskaplig teori lanserad av uppsalaforskaren Maria Strømme föreslår att människans medvetande – ofta benämnt som ”själ” i filosofiska och religiösa sammanhang – inte uppstår som ett resultat av hjärnans aktivitet utan i stället är ett fundamentalt fält i universum som kan fortsätta att existera efter den fysiska döden.
Teorin presenterades nyligen i samband med medial rapportering och bygger på ett resonemang där medvetandet inte betraktas som ett biologiskt biprodukt, utan som en grundläggande del av verklighetens struktur. Enligt modellen fungerar hjärnan snarare som ett gränssnitt eller en mottagare för medvetandet, snarare än dess ursprung.
Strømme, professor vid Uppsala universitet, menar att medvetandet kan ha existerat redan före universums tillkomst och därmed inte är bundet till individens kropp. När en människa dör upphör hjärnans funktion, men medvetandet skulle enligt teorin inte förintas utan återgå till ett universellt medvetandefält. Individen ses i detta perspektiv som en temporär manifestation av något större och mer grundläggande.
Resonemanget hämtar inspiration från både kvantfysik och filosofiska idéer om medvetandets natur. Strømme hänvisar bland annat till historiska reflektioner från fysiker som ifrågasatt strikt materialistiska tolkningar av verkligheten och pekat på observatörens roll i fysikens lagar.
Teorin står dock i tydlig konflikt med den dominerande vetenskapliga uppfattningen. Inom modern neurovetenskap betraktas medvetandet som en konsekvens av hjärnans elektriska och kemiska processer. När dessa processer upphör vid döden anses även medvetandet upphöra. Några empiriska belägg för att medvetandet skulle existera fristående från hjärnan eller överleva döden finns i dagsläget inte.
Reaktionerna inom forskarsamhället har därför varit delade. Vissa beskriver teorin som intellektuellt intressant och värd fortsatt diskussion, medan andra menar att den saknar experimentellt stöd och rör sig i gränslandet mellan naturvetenskap och metafysik. Kritiker har även pekat på att begreppet ”själ” saknar en entydig vetenskaplig definition och därmed är problematiskt att använda i strikt akademiska sammanhang.
Trots kritiken har teorin fått stor uppmärksamhet i medier, inte minst på grund av dess existentiella implikationer. Frågan om vad som händer efter döden har länge varit föremål för religiösa och filosofiska spekulationer, och Strømmes modell aktualiserar ämnet i ett vetenskapligt språkbruk – om än utan att erbjuda några bevisbara slutsatser.
Sammanfattning:
En ny teori från Uppsala universitet föreslår att medvetandet är ett fundamentalt fält i universum och inte beroende av hjärnan. Modellen antyder att medvetandet kan fortsätta existera efter döden, men möter stark kritik från etablerad forskning som menar att den saknar empiriskt stöd.
Källförteckning:
• Aftonbladet: Själen lever kvar efter döden – enligt en ny teori
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/gkWyL5/sjalen-lever-kvar-efter-doden-enligt-en-ny-teori
• Uppsala universitet: Medvetandet är grunden – ny teori om verklighetens natur
https://www.uu.se/nyheter/2025/2025-11-21-medvetandet-ar-grunden—ny-teori-om-verklighetens-natur
• Uppsala universitet (engelska): Consciousness as the foundation – new theory of the nature of reality
• DiVA Portal, Uppsala universitet: Universal consciousness as a foundational field
https://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:2015746
• Dagens Nyheter: Professorns teori om livet efter döden får kritik
